Hej här kommer en liten fortsättning på Hugos fiskehistoria. I förra bloggen funderade ja ju på vad som hade hänt med alla fiskar. Vi hade nästan dödsförklarat våra annars så glatt sprattliga gäddvikar och gett upp hoppet. Men så idag vart det en vända till. Vi kastade hit och vi kastade dit, men dragen återvände utan sällskap.

Hugo började bli lite otålig hängandes i sin babybjörn. - Okej Hugo, vi packar ihop all fiskeutrustning och vandrar hem istället. Ifall det nu inte är så att du råkar veta var fiskarna lurar. Hej hopp och värsta viftningen med ena armen får vi tillbaka. Jo det såg faktiskt ut som att han pekade.

- Okej Hugo, ett sista kast dit då säger Jensa och kastar. Och vad händer då om inte napp! Men gäddan får inte grepp och trillar av draget. Ett nytt kast på samma ställe och ett nytt napp men den trillar av igen, vilken spänning:). Tredje gången gillt, denna gång Karro vid spöt och tjohej gäddan är på! Ja virar in i en väldig fart, exalterad över att äntligen få visa Hugo vad det hela handlar om :) Jensa och Hugo lossar gammelgäddan och efter en liten lycka-till-hälsning får han simma ut i det djupa vattnet igen för att berätta för de andra gäddorna vad han varit med om för äventyr. Hans story om hur han kom loss skiljer sig säkert en del från vår version men det är okej, man får krydda historier lite ;)

Efter denna fisketur har Hugo fått ett nytt smeknamn, nämligen Hugo “Hugget” Meltzer :) Passar även bra på tennisbanan där det gället att vara allmänt på hugget ;)

Nu ska vi ha lite Hugomassage och bad, myspys*